Dag 11 & 12: Polen

Resan lider mot sitt slut och man känner både hemlängtan och sorg över att lämna det vackra Europa som ligger bakom oss. När man sitter här i lärarnas hytt på Stena Line-färjan så ramlar alla goda minnen tillbaka. Berlin, Prag, Wien, Frýdek-Misték och Warsawa, vi har fyllts med massor av intryck och uppfyllt många av våra önskemål. Det finns inget som varit bäst men inget riktigt som varit sämst heller, allt har varit kul och bra. Ja förutom synen vi fick när vi tog en väg genom de hemlösas trappa i Prag, stanken och synen där var inte så frestande. Annars har resan varit en två veckor lång skrattfest.

Igår den 2/6 tog vi, trötta och slitna, farväl av våra brevvänner kl 8 på morgonen. Vi satte oss i bussen och färden gick mot saltgruvan i Polen, Wieliczka. En till synes vanlig parkeringsplats prydd av ett stort hus, men under ytan lurar många hemligheter..

Vi träffade vår guide vid 11 tiden och där började vår lilla färd igenom gruvans olika salar. Vi fick en bra guidning och fick se prov på salt-gnomer, kända personer och olika arbetsinstrument. Mitt i gruvan fanns en vacker katedral och två souvenirshoper. Vi tog en paus efter ca 1,5 timmars ringlande genom grottor och salar. Vi tröttnade snabbt av den långa gångvägen och tog ganska snart en hiss upp till Ytan. Hissen började 130 meter ner och vi steg på och åkte 4m/s upp på mindre än en minut. Men det var ingen dans på rosor att åka hissen. Vi blev inklämda 8 personer på ungefär 2 kvadratmeter, och väggarna var av stål, men ändå lyckades de vara instabila.

Vi kom upp på ytan och åkte till McDonalds i närheten för lunch och kisspaus. Flera timmar senare kom vi fram till Polens huvudstad, Warszawa.

På Jump-Inn Hostel möttes vi av skrikande och ropande barn, förstås polska. Hostellet var omodernt och inte riktigt välplanerat. 3 duschar och en toa på herrarnas.. Badrummen var även lite ohygieniska.

Ut på gatan gick vi och en välinredd restaurang fick föda oss femton svenskar. Det bjöds på Kycklingfilé eller nån form av Kebabspett och Pommes.  Gott! Klockan var mycket när vi vandrade hem och ”bums i säng” var ordern av lärarna. Jag och Dag fick däremot dispens för att skriva om Auschwitz.

En god natts sömn var välbehövligt och i alla fall Jag och Dag vaknade av barnen som ropade ord på svenska(!?). Det var förstås Stefan Söderbergs verk. Ja ni ser, vår kära busschaufför hade suttit en stund på morgonen och lärt ut diverse svärord och fraser.

En fattig frukost senare klev vi ut i morgonsolen för några timmars shopping innan vi åkte mot färjan. Grupper delades upp av sig själv och alla gick ut på stan för att handla kläder och souvenirer till våra kära familjemedlemmar där hemma.

Klockan 12.45 hade vi möte i bussen och upprop gjordes innan vi åkte den milslånga vägen till Gdynia där våran färja låg och väntade på oss.

Väl ombord delades hyttnycklar ut och vi stuvade in oss och gick ner för att Tax-free handla och äta mat. Och nu sitter vi (Hans och Dag) här i lärarnas rum, bredvid en högt snarkande Eddie och skriver dessa rader om vår resa genom det fina landet, Polen.

Vid tangentbordet: Hans och Dag i klass 9.